Ridpasset idag var.. Umh tufft.
Idag red jag ju på klubben i ridhuset, ensam. Försökte tänka på vad Eva oh Nizar sagt till mig och gjorde tempoväxlingar, lösgörande osv. Han var fin i skritten och galoppen, men var väldigt tittig och jobbig idag och hade inte sån stor lust att koncentrera sig idag. Jag blev frustrerad på honom , och det blev väl inte bättre så jag tänkte äh lika att ge upp om han ska bara springa. Men sen tänkte jag vafan ibland kommer det gå skit och det måste man övervinna också.
Och det gav resultat mot slutet blev han betydligt finare i traven och lyssnade på varenda halvhalt jag gjorde. Och då släppte min frustration och vi blev mer eller mindre ett med varandra och lyssnade på varandra. Men för ett litet tag när det gick som sämst på ridpasset så tänkte jag, vad håller jag på med? Snart ska jag starta en LB och kommer förmodligen skämmas ihjäl och här sitter jag utan framsteg. Är vi tillbaka på ruta ett? Jag såg nog mer det negativa än det positiva idag när jag red då både skritten och galoppen faktiskt satt. Och sen efteråt blev jag sur på mig själv, och undrade vad satan jag höll på med.
Så ridpasset var tufft men det fick en väldigt bra innebörd då jag faktiskt lärde mig att inte ge upp och tänka positivt. Dessutom gick han bra med remonten, han trivdes i den tror jag för han kastade inget med huvudet när vi stod stilla eller något sånt. Han blev dessutom mycket finare i remonten eftersom han fick väldigt mycket längre ansikte i den vilket är bra eftersom han har så himla kort!
Så ponnyn är guldvärd. Och mitt tips till er, var positiva och ge inte upp i de tuffaste stunderna!
Nu åker jag på tävling för att ha roligt oh träna, om några månader till åker jag dit för att vinna.
/Lowa
