Smärta

Kom och tänka på en sak, nämligen smärta. Och nu kommer det här inlägget bli långt jag vet men för ni som vill så läser ni igenom och kommenterar om ni vill.

Det som är så jobbigt att ha djur är när de är skadade eller måste tas bort. Både du och jag vet hur det känns och se sin älskling vara skadad och inget kunna göra. Din hund kan bli påkörd, din häst kan rymma och skada sig, din katt kan klättra upp i träd och inte komma ner osv. Men vi tänker att det kommer ju inte hända oss-men det är ju det ,det kan. Det kan hända dig, mig eller dig.

Du själv upplever smärta, du kan se dina vänners smärta men värst är nog djurens. Har du ett djur som lider och du ser det, det är hemskt och speciellt när du vet att du inte kan göra något. Du kanske anklagar dig själv för det som hänt för att just ditt djur lider. Jag vet- jag har faktiskt varit med om det.

När min hund Robin dog för många år sedan så var jag ung. Jag fattade egentligen inte så mycket men ändå grät jag för ja visste att han aldrig skulle komma tillbaka. Fonzie har ju varit med om ett och annat och med honom så har jag känt smärta. Jag har lidit med honom- gråtit med honom. Det som har hänt Fonzie kan jag ju inte säga att många hästar utsätts för. För hur vanligt är det egentligen att en häst ramlar ner i en brun eller får käken avsparkad eller en spik rätt genom hoven, inte jätte vanligt.

Men jag tror även att den här så kallade "smärtan" kan vara nyttig för oss. För då förstår vi verkligen hur mycket dem betyder för oss, hur mycket vi älskar dem och speciellt allt vi skulle göra för dem. När nåt händer och du inte kan göra något, alla vet hur det känns- Förjävligt rent ut sagt. Men vi kämpar på och försöker göra allt , vi lider med dem och skaffar all hjälp man kan få. Huvudpoängen här är väl att vi egentligen inte vet hur mycket vi älskar och bryr oss om våra djur , vad vi egentligen skulle göra för dem. Vi skulle göra mycket mer än förväntat och det är det som gör oss till den vi är. För vi kan göra allt för ett djur som vi inte ens äger.

Kärlek kallas det - kärlek.

//Lowa


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0