allroundhästarna

Trollfot

Nu ska jag berätta en ganska så tragisk och ganska så lång händelse som jag varit med om. Hoppas ni har tid att läsa...

När jag var i Pajala för två somrar sen så vaknade jag av att jag hörde hästhovar. (Fonzie står i Pajala på grönbete , han stod tillsammans med Lille Grå men som nu tyvärr är borta). Jag tänkte bara shit har Fonzie smitit från hagen, för den travade nämligen. Men när jag tittar ut så står en brun nordsvensk utan för fönstret och tittar in.

Och jag ropar på Eva och hon säger att den brukar vara lös och springa omkring här och där. ( Fråga mig inte varför.) Så vi släppte in honom tillsammans med Fonzie Twist och Lille grå. Det funkade hur bra som helst och det var som de var bästisar fast de nyss träffat varandra. Jag och Vera ( Eva's dotter) tog hand om honom också och borstade osv. Han tyckte det var jätte skönt och det var som att han aldrig blivit borstad för han sov nästan.

Det blev kväll och hans ägare kom och hämtade honom.

Det höll på så där nästan alla dagar , vi skötte om honom och ledde tillbaka honom på kvällen. Men jag kunde ju såklart inte stanna där hur länge som helst så jag var nog i Pajala ca 1 vecka. Men när jag var i Kiruna så berättade Eva att  Trollfot (som han hette) kom varje dag till Fonzie och Lillen. Sen var ju betet slut...

Då hade tydligen Trollfot förflyttas till Finland för hans ägare inte hann med honom eftersom hon pluggade. Men den här sommaren var han ändå här och samma sak hände. Första dagen blev jag jätte glad att se honom , han travad som vanligt efter vägen för att komma till Fonzie och Lillen. Men jag märkte att något inte stämde med

med honom.

Jag skulle sätta in honom i hagen med Fonzie och Lillen och förut hade det ju gått jätte bra, men helt plötsligt fick man inte röra honom. Så fort man kom nära honom stack han. Efter nån timme så fick vi iaf fast honom. Och som vanligt gick det jätte bra mellan hästarna. Vi matade ju honom också när Lillen och Fonzie fick men man var tvungen att lämna hinken och gå där ifrån för han skulle äta. Sen när vi skulle rykta honom var vi tvungen att jaga honom flera minuter innan vi fick fast honom. Men samma gamla vanliga jag var han när vi ryktade honom.

Sen fick jag höra att han inte haft det bra i Finland , han hade bl.a trampa igen golvet och de som tog hand om honom var nog inte så värst snälla de heller. Dagar gick men till slut blev han van vid mig, det var bara jag som fick röra honom när han var lös och han började trivas. Vi mockade åt honom i hans stall , bar in hö , nytt vatten och tog verkligen hand om honom.

En dag så sa Eva att de skulle leda Fonzie och Lillen i byn och frågade om jag ville rida på Trollfot. Och det ville jag ju såklart så första gången jag satte mig på en enormt stark nordsvensk red jag barbacka. Han var ganska stark men han drog aldrig eller försökte slänga av mig. Andra gången jag red honom så red jag ut själv i byn och skogen och det gick så himla bra! Vi skrittade ju såklart bara men ändå och när vi kom tillbaka så svampade jag av honom. Livet lekte och vi hade så roligt tillsammans alla tre :) Det ända jag inte visste var att snart skulle allting vara borta...

Hans ägare frågade om jag ville ta honom , jag fick honom gratis och allt. Men han var 19 år , och vi hade ingenstans att ha honom. Så jag var ju tvungen att säga nej. Och det var det värsta, att säga nej till en sån fin häst. Men det värsta var att jag fick veta att de var tvungen att ta bort honom eftersom de inte hann och ingen kunde ta honom. Det var en fredag när jag skulle åka hem som de skulle ta bort honom. Jag kommer ihåg att det var kl 14.

När jag satt på bussen från Pajala påväg hem satt jag hela tiden och tittade på klockan. När klockan slog 14.00 så tittade jag på den länge , när den var 14.01 grät jag. Jag grät för jag inte fick ta ett riktigt hej då och för att jag tyckte synd om honom. Jag grät för att JAG ÄLSKADE HONOM. Jag grät för att jag aldrig skulle få se han igen. JAg vet inte om jag klarar att åka till Pajala nästa år ser om jag klara det. Att veta att han inte kommer komma springandes på morgonen och vilja bli insläppt.

Men livet gick vidare och Fonzie tog lite mer plats i mitt liv. Men nu när jag skrivit detta gråter jag. För jag saknar honom så in i helvete. Min häst, som jag aldrig fick.

Trollfot kommer nog aldrig mer nämnas i bloggen eftersom det gör för ont. Men du ska veta Killen JAG ÄLSKAR DIG ♥

Hej!

Kolla gärna in på vår blogg och skriv vad just du vill läsa om: http://ourweekday.blogg.se/2011/december/vad-vill-ni-lasa-om.html

Kram ;)

jag läste allt, och nu sitter jag här och gråter... :(