allroundhästarna

....

Jag vill fortsätta på AH. Frågan är om Lowa vill det. Nu känns det inte kul att fortsätta efter inlägget Lowa skrev. Men jag försöker men om Lowa slutar skaffar jag egen blogg. Men jag fortsätter så länge det går. Herregud vad tankarna snurrar. Vill sjunka igenom jorden nästan. Vill nu nästan inte fortsätta.//Alma

Varför gjorde vi inte det? Jag har gjort det misstaget... två gånger♥
//Alma

Jag skrev ett sånt här inlägg i början av bloggningen och då skrev jag även "detta kommer inte tas upp igen". Men ihelg har jag tänkt på det så mycket, tankarna har bara snurrat och snurrat och jag har knappt tänkt på något annat. Personen eller rättare sagt hästen som jag kommer skriva om ni är ju såklart Trollfot , hästen jag aldrig fick.

När jag skriver det här inlägget så väcker det upp minnen men de minnen som jag har haft i helg vill jag dela med mig. Eller jag behöver dela med mig dem. Jag skrev även att det skulle kännas för smärtsamt att skriva om det här igen och tro mig det gör det än idag.

Kanske jag börjat tänka på honom speciellt mycket nu eftersom det är snart ett års sen det hände? När den fantastiska och hemskaste veckan i mitt liv hände? När jag fick reda på att jag var hans enda räddning. Att det var jag som kunde göra något. Om jag hade haft plats , om jag hade haft en plats jag kunnat ha honom då hade min familj och jag ta honom direkt. Jag frågade och allt och de sa att vi skulle det. Men såklart hittar man ju inte en plats. Och att säga nej och veta att det var ett beslut som ledde till döden, det var det hemskaste.

Jag hade gjort vad som helst för att få kvar den där fina nord svensken som hade haft det tufft. Jag älskade att sitta på hans rygg, jag älskade att mysa och rykta med honom. Det enda jag kan tänka på nu är hur fint jag hade haft det med honom, hur bra vi skulle haft det. Hur snäll och fin han hade varit. Istället blev det är minne i livet, tiden som vi hade på oss var liten men den var en tid jag aldrig velat missa. De dagarna var några absolut favorit dagar då man kände sig som lyckligast.

Men allt har ett stopp, men att det stoppet skulle vara så snabbt det visste jag inte. Jag hade kunnat vara din räddning , det var jag som var din räddning och så hände allt det här. Hade jag haft en liten jävla plats hade du stått där, och jag hade tagit hand om dig väl. Du hade haft det bra. Fast jag vet att beslutet inte kunnat ändras så ångrar jag verkligen det, det är ett beslut som var så himla hemskt. Det var ju som säga hej då till sin egna häst.

Jag tror ingen vet vilken kontakt jag fick med dig, vilken tillit vi fick till varandra. Jag tror ingen vet hur nära vi kom varandra. Nu finns du bara här inne, i mitt hjärta, men där kommer du stanna föralltid. När ingen ser eller vet så tittar jag på dig , känner värmen från dina andetag, känner pulsen och minns. Minns vilken bra tid vi hade tillsammans. Du och jag Trollfot. Du och jag mot världen <3

"everything I do, I do for you"


//Lowa

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan
Och det är bra

Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag♥


Mahonia

Jag tänkte nu ta och skriva om mig själv, har ju knappt gjort det förut.

Mitt namn är då Alma Oja och jag bor här uppe i Kiruna. Under mitt liv så har jag spenderat mesta tiden i stallet och har ridit på lektion i ca 6 år. Jag går sista treminen i sexan nu och till hösten så börjar jag på högstadiet.
Då är jag tolv år och fyller tretton. Som mina kompisar säger så är jag en busig men ändå ganska lung person.
Jag satsar på hoppningen med min ponny Foxy och har startat fyra tävlingar, 6 starter. 2 i hoppning och 2 i dressyren.

Min ponny som heter Red Nec Fox, "Foxy" är en gammal lugn kille på 15 år. Han är 50% Nordsvensk, 25% Connemara och 25% Halvblod. Som sagt är han en hopphäst. Denna terminen så kommer vi även starta några tävlingar. Foxy är en fux som kan vara "bestämd" mot de han inte känner.


   
//Alma

Jag tycker att Moa från Teamhopp är stark, så jä*** stark.
Att hon kunnat gå igenom det hon gjort, det som har hänt.
Att få en massa skit, när det hade hänt.

Hon skötte och tog hand om en liten b-ponny valack på 26 år.
Fast sedan efter betet så blev han halt. Så man var tvungen och ta bort honom.
Sista september hände det.

Jag vill också vara stark, men det är jag inte.
Jag tycker att det är bra att hon kunnat gå vidare.
Inte gräva ner sig i en grop i resten av livet.

Alltså, såklart. Hon saknar ju honom.
Men att kunna gå vidare är det viktigaste.
Det som hon just kan.
Superfint ekipage som fick alldeles för lite tid ♥

Ska bli ett år då jag ska utvecklas på hästryggen med Foxy och börja satsa mera. Jag ska sätta mål för varje vecka och inte ge upp. Och jag ska absolut inte ta emot nån skit av mina kompisar utan våga säga emot.

Några mål som jag kommer sätta:
-Starta en LC med Foxy i hoppningen.
-Starta en LB med Foxy i dressyren.
-Träna och inte slösa upp min tid på att svamla!
-Träna upp min balans så jag inte flyger av så lätt.
Sedan finns det ju 100000 mål att träna på för att nå stjärnorna nån dag fast allt orkar jag inte skriva upp.

Jag kommer ju också åka och tävla lite mera och verkligen satsa i stallet och på bloggen.
Men ändå inte ställa för höga krav på mig så jag blir besviken eller nått. ;)