Hästen jag aldrig fick
Jag skrev ett sånt här inlägg i början av bloggningen och då skrev jag även "detta kommer inte tas upp igen". Men ihelg har jag tänkt på det så mycket, tankarna har bara snurrat och snurrat och jag har knappt tänkt på något annat. Personen eller rättare sagt hästen som jag kommer skriva om ni är ju såklart Trollfot , hästen jag aldrig fick.
När jag skriver det här inlägget så väcker det upp minnen men de minnen som jag har haft i helg vill jag dela med mig. Eller jag behöver dela med mig dem. Jag skrev även att det skulle kännas för smärtsamt att skriva om det här igen och tro mig det gör det än idag.
Kanske jag börjat tänka på honom speciellt mycket nu eftersom det är snart ett års sen det hände? När den fantastiska och hemskaste veckan i mitt liv hände? När jag fick reda på att jag var hans enda räddning. Att det var jag som kunde göra något. Om jag hade haft plats , om jag hade haft en plats jag kunnat ha honom då hade min familj och jag ta honom direkt. Jag frågade och allt och de sa att vi skulle det. Men såklart hittar man ju inte en plats. Och att säga nej och veta att det var ett beslut som ledde till döden, det var det hemskaste.
Jag hade gjort vad som helst för att få kvar den där fina nord svensken som hade haft det tufft. Jag älskade att sitta på hans rygg, jag älskade att mysa och rykta med honom. Det enda jag kan tänka på nu är hur fint jag hade haft det med honom, hur bra vi skulle haft det. Hur snäll och fin han hade varit. Istället blev det är minne i livet, tiden som vi hade på oss var liten men den var en tid jag aldrig velat missa. De dagarna var några absolut favorit dagar då man kände sig som lyckligast.
Men allt har ett stopp, men att det stoppet skulle vara så snabbt det visste jag inte. Jag hade kunnat vara din räddning , det var jag som var din räddning och så hände allt det här. Hade jag haft en liten jävla plats hade du stått där, och jag hade tagit hand om dig väl. Du hade haft det bra. Fast jag vet att beslutet inte kunnat ändras så ångrar jag verkligen det, det är ett beslut som var så himla hemskt. Det var ju som säga hej då till sin egna häst.
Jag tror ingen vet vilken kontakt jag fick med dig, vilken tillit vi fick till varandra. Jag tror ingen vet hur nära vi kom varandra. Nu finns du bara här inne, i mitt hjärta, men där kommer du stanna föralltid. När ingen ser eller vet så tittar jag på dig , känner värmen från dina andetag, känner pulsen och minns. Minns vilken bra tid vi hade tillsammans. Du och jag Trollfot. Du och jag mot världen <3
"everything I do, I do for you"
//Lowa
