Fox, klubbhästen Lowa tävlade och tränade innan hon fick faxen har tyvärr blivit halt. Han blev halt under en ridlektion ikväll för ungdommar och barn. Kan hända att det endast är en snabb sträckning men han kan även fått tillbaka sin spatt.
Red ut Fox som vanligt och som vanligt var han lika fin och snäll. Red mot
Luossavaara idag igen men idag körde vi i backen så den där ponnyn ska få lite muskler också! Det enda negativa var att det är nu de får två meter höga styltor.... Skrittade bara idag också eftersom jag tycker det är för halt och än är jag för töntig med Foxs ben... Men men det går ju bra i alla fall! :)
Om ni inte visste det så red jag ju på dressyren förra veckan för sista gången innan efter jul. Känns grymt tråkigt och jag vill verkligen rida Fox, bli bättre, utvecklas! Jag är så himla rädd att han kommer bli förstörd igen eller att jag kommer tappa alla knappar på honom.
Har sätt hur vissa rider honom, jag rider så mjukt så möjligt alla hästar jag rider men med Fox är jag extra känslig då han är känslig i munnen. Men vissa bara sågar och försöker dra ner honom på tygeln, bara vissa, men det gör mig orolig att han kommer bli lika jobbig att rida som han en gång var, vill ha honom där jag har honom nu inte förstörd. Så hoppas att han vet att med mig kan han gå som alltid, jag tvingar aldrig ner honom på tygeln, utan kämpar på med bakbenen istället!
Ja det är typ det jag är orolig för, ska i alla fall boka allmänridning på honom någongång och så fortsätter jag ju ändå rida ut honom på söndagar. Så nu håller vi tummarna så folk har lite medkänsla och inte tvingar ner honom!
Ursäkta mitt språk, men helvete vad jag gillar denna ponny <3 Ja jag tog de finaste bilderna nu, nej han går inte såhär fint hela ridpasset men större delar av det och det är det jag tycker räknas, vi är inte där vart jag vill att vi ska vara än, vi jobbar på det, men en dag , en dag då är jag säker på att vi är där. Fox- älskar dig grymt fin fina ponny.
Dissa mina miner inte alltid de snyggast om jag säger så...
Foton: Elin Fjellborg och Ellen Woxberg TUSEN TACK!
Fox är alltså min tävlingsponny som jag tränar/tävlar med i Dressyr. Hitills har det gått bra med bra resultat, ännu tävlar vi endast på LC nivå. Vi har mycket arbete kvar men tar en dag i sänder. Fox har även spatt i båda bakbenen och reds inte ett halvår innan han sattes igång igen, då tränade jag klubbponnyn Daphne. Han mår bra nu men får inte tävlas i hoppning endast dressyr. Ska kämpa som bara den med den här fina ponnyn, honom kommer bloggen handla en stor del av!
Red ut Fox med Agnes och Smugglan idag. Vi red runt tredje och han var fin, travade och skrittade. Skulle galoppera men då bockade den lilla saken av mig så jag satt på rumpan, men fortsatte sen som vanligt. Ni skulle sett vilken trav han fick i uppförsbackarna och på en rak sträcka, jag skojjar inte han svävade fram! Om han nu hade gjort så på dressyr kursen också...
Klippte även hans man och svans som såg förjävliga ut, och tvättade hans minst sagt skitiga ben! Red inte ut Daphne idag eftersom han var med på hästskötar examen och då fick jag inte rida ut henne, men mös på med henne också ett tag!
Vi börjar med att jag skrittade ut Fox tillsammans med Agnes och Smugglan. Det gick grymt bra och hästarna skötte síg galant, vi skrittade på långa tyglar också så det var en riktigt mystur till 2:a bron. Sen var det ju bara att sadla och tränsa nästa häst! For ut med Moa och Sillen , Fatma och Parda, vi red till tredje alla gångarter.
Det gick ju bra tills vi var tvungen att gå över en liten bäck som man måste göra till tredje, bron är till för människor, och när det är snö kan vi rida där, fast jag tror inte det gör nåt att man går över bron. Men iaf Parda ville verkligen inte gå över vatten utan stack med Fatma över bron i galopp, som tur fick ju Fatma stopp på henne men jag höll på att fara av Daphne. Hon började snurra, runt , runt och runt samtidigt som hon reste sig lite grann, tillslut slutade hon också tjorva och vi kunde fortsätta våran ritt. Efter det tog vi det bara lungt och travade på ett ställe hem. Hahaha hon är så söt Daphne så, nästan så man ska börja träna galoppiruett med henne eller hur? ;)
Fotade även en massa men dem bilderna får ni lite senare kväll, måste göra mina läxor nu och duscha, men hinner göra ett tidinställt till er tills dess. Alma håller även på med filmen så den kommer upp idag. Håll utkik för bilder och filmer! :)
If happy ever after did exist , I Would still be Holding you like this. And all Those fairytales are full of shit, one more fuckin love song and I'll be sick
Att veta att de kanske aldrig kan bli du och jag. Att veta att vi måste kämpa. Att veta att de kanske aldrig blir bra. Det är det värsta. Speciellt när man älskar dig så mycket som man gör <3
Jag ber att om ni nu lyssnar på musiken här nedan, lyssna på texten extra noga. Allt stämmer, I'm falling to pieces.....
Ja har tänkt så mycket på Fox. Tankarna snurrar och snurrar och egentligen vet jag inte vad jag ska ta mig till. Så jag visar inget. Jag kan gråta, jag kan skrika, jag kan vråla, men jag vet att det inte kommer hjälpa.
Istället är jag tyst, men jag kämpar tro mig. Om inte annat har jag hoppet kvar, tron. Även fast jag kanske inte gråter eller gör något annat, så kämpar jag inombords. Det går inte en dag utan att jag tänker på allt som hänt, vad som kan ha varit felsteget, vad som gjorde honom halt. Det värsta är ju att jag inte kan göra något, att tro och hoppas är det ända jag kan göra.
Tro mig ibland vill jag bara stå upp och skrika allt vad jag kan, jag vill springa till honom med något magiskt botemedel så att han blir frisk. Jag vill krama och han hans tunga huvud i mina armar. Men som vissa skulle kunna beskriva mig " jag gråter bara i regnet". När ingen ser, när ingen vet, tro mig då gråter jag , jag gråter så himla f--kin mycket , jag gråter inte bara när du och du ser på.
Jag vet inte nästan något om inflammationen han fått bara att spatt är en inflammation i hasen. Jag vet inte om han kommer bli frisk , och jag vet inte vad som kommer hända. Han får en andra chans har de sagt, men efter sommaren vad kommer hända då om du inte blir frisk?
JAG tror på dig Fox. Jag kommer finnas för dig. Jag kommer ha kvar hoppet. Jag kommer alltid hoppas. Jag kommer alltid vara där. När ingen ser eller vet då gråter jag. Det är du jag släpper ut det, helvetet som vi hamnat i. Du är inte värd detta , det är ingen, ingen är värd att få en inflammation som kanske aldrig går bort. Det är ingen värd---> speciellt inte du, du som lärt säkert flera barn att rida bättre, alltid varit den snälle. Alltid gjort ditt bästa, det som någon aldrig kan ersätta--> du har lagt ett märke i mitt hjärta, och det märket får inte slitas bort. Det är du och jag och en massa andra, vi kommer kämpa för dig. JAG KOMMER FINNAS FÖR DIG NÄR DU HAR DET SOM TUFFAST.
Fox, du och jag.
Behövde skriva ut detta , jag orkar inte hålla känslors tillbaka för livet är inte speciellt vackert alltid. Den här tiden är jobbig men vi kommer ta oss igenom den. Han, jag och alla andra som är redo att kämpa för honom. Fox the one.
Never mind, I'll find someone like you I wish nothing but the best for you too Don't forget me, I beg I remember you said, "Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead."
Nu ska jag berätta varför jag valde just att rida/ tävla Fox. Det började med att jag valde dressyr på en sån här tre ggr dressyr sak. Eftersom alla tog hoppning så ville jag vara lite annorlunda och så ville jag testa om det var något för mig. Jag tog nog Fox för han är hade gått dressyr så jag trodde han var enkel i just dressyr. Haha vad fel jag hade!
Fox är en av de svåraste hästar jag ridit. Om man verkligen vill få han fin alltså. Jag menar, han går inte på tygeln direkt eller lyssnar på alla hjälper direkt. Han är killen som går med huvudet högt uppe och gör lite som han vill om man inte håller ordentligt om honom. Men när han arbetar sig neråt så blir han verkligen fin alltså! Nu menar jag inte att han är kanske den svåraste på klubben men för mig är han svår eftersom jag vill få han fin och lyssna noga på mina hjälper. Och första dressyrpasset jag red med honom då gick det inte ens så nästan så bra som det går nu. Jag tittar tillbaka på ett inlägg som jag skrivit och där stod det:
Dressyren kändes så himla bra! Fox var jätte fin och vi fick verkligen till skänkelvikningen! Vi skulle rida in på medel linjen bara nån meter åt vänster/ höger berodde ju på vilket varv vi var i. Sen så fanns det några koner (stav) utsatta så vi red rakt fram , skänkel vikning mellan diagonalerna :)
Riktigt nöjd måste jag säga! :D
'
Jag menar jag tror jag skulle känna en extrem skillnad om jag red samma övning nu som jag red då.
Vi har utvecklas enormt han och jag. Jag red ju de där 3 gångers dressyr kursena varje vecka tills dem var slut.
Och sen så anmälde jag ju mig till klubbtävlingen. Hade ju inte höga förväntningar då jag visste hur det kunde gå. Hann rida han 2 ggr innan tävlingen och tänade en gång på programet, LC:1.
Sen var det ju tävlingsdax. Ni skulle bara veta hur nervös jag var och det var bara en klubbtävling! På framridningen var han ganska seg och ville inte direkt gå framåt och jag tänkte, jaja han kutar iaf inte. När vi kom in på banan tänkte jag : okej nu gör vi det här, skit i resultatet.
Vi började rida och det gick framåt. Han gick på tygeln större delen av passet och de fel som vi hade var mina och inte hans. Vi fick ett reslutat på 59% och fatta hur nöjd jag var! Min första tävling på en ponny som jag tränat på ca 4 gånger. Kom delad trea och den dagen var jag super nöjd!
Efter tävlingen så tänkte jag inte så mycket. Jag ville ju såklart bli tävlingsryttare på Fox och det fick jag ju, dagen efter. Då kallade ridläraren Annika till oss på ett möte och så fick vi säga vilken gren och vilken häst. Och då tog jag dressyr och såklart Fox. Bästa valet kan jag ju säga! Den dagen var en av de bästa i mitt liv, jag skulle få börja tävla på min favorit ponny. Det är ju därför jag tränar varje tisdag på dressyr, jag rider i en dressyrgrupp. De första gångerna gick verkligen inte bra, men jag var nöjd ändå. Jag var ju nybörjare och hade inte så värst höga förväntningar. Men när det börjat gå några gånger så blev jag ju lite besviken när det inte gick som det skulle men vissa pass var ju helt fantastiska!
Dissa sitsen, på första skänklar jag och tittar på vad vi ska göra och på andra rider jag lättsits!
'
Och nu är jag här, rider helt andra hästar, tittar tillbaka på inlägg och drömmer. Vill att allting ska bli som förut så vi kan kämpa på. Det ända jag kan göra är att hoppas och tro och det gör jag. Helmer sa att Fox bara är lite halt så då steg hoppet verkligen men jag vet ju inte om det stämmer riktigt.. Man hoppas ju verkligen att det stämmer! Ja ni har nog fått svaret varför jag valde just Fox. Han är den jag vill kämpa med, den jag vill bli något med, den jag vill ha. Älskade ponnyn FOX♥
to dare to hope, daring to believe that energy to do everything
Kan inte vara bra för hjärnan att tänka såhär mycket alltså... Det är hemskt, men kanske en sanning. Jag kanske måste börja fundera på vem jag vill tävla om det går så illa med Fox att, ja ni vet. En sten i hjärtat liksom, det finns ingen som kan jämföras med dig. Jag vill inte rida någon annan, jag har inte någon j*vla lust att kämpa med någon annan. Jag vill kämpa med dig, tillsammans♥ Hjärtat mitt, bli frisk, jag vill inte ens börja tänka på frågorna som kommer komma upp då...
Mmmh, svår fråga men har fått veta att Fox ska åka ner till Boden för undersökning, känns inge bra alltså.. Förra gången var det ju inte så allvarligt. Nu rinner hoppet ut sakta men säkert. Förlorar jag dig älskade ponny så vet jag inte vad jag gör. Vi SKA klara det här tillsammans, honey. Älskar dig obeskrivligt mycket, den korta tid vi fått tillsammans har varit en av de bästa.
'
Och vi måste fortsätta ha den tiden, du får vila nu och bli frisk sen så vi kan börja. Eller egentligen vill jag bara att du ska bli frisk, sen kan vi börja träna. Dressyren känns inte så värdeful när jag inte får rida dig, jag saknar att sitta på din rygg och känna den fantastiska känslan. Jag saknar dig, jag saknar oss♥
'
Värsta perioden i mitt liv allltså, när Fonzie mår toppen mår du inte alls bra, jag ber till Gud att du ska få bli frisk, må bra och stanna där. Den korta tid vi haft tillsammans, känns som evigheter eftersom vi hade så roligt. Det känns som jag känt dig i flera år fast jag nyss börjar lära känna dig. Hur kommer livet se ut om jag inte få ha kvar dig?
'
ATT DU BLIR FRISK KILLEN DET ÄR ALLT JAG BER OM, ALLT JAG NÅGONSIN KOMMER BE OM.
DU KOMMER INTE BEHÖVA VARA ENSAM, JAG KOMMER ALLTID ATT VARA DÄR VID DIN SIDA. ÄLSKADE FINA PONNY. JAG ÄLSKAR DIG VERKLIGEN FOX♥
