Fonzie Twist nära döden x2
Hemsk rubrik jag vet, men det är faktiskt sant, eller snarare var sant.
Kan börja med när han var liten. Då fick han käken avsparkad och de visste inte om han skulle klara sig :( Men jag var ju inte med då eftersom han var föl så Eva har bara berättat, men kan berätta en händelse när jag var med, egentligen bara jag.
Det börjar med att Fonzie och hans två andra hag-kompisar Neo och Ferrari smiter från hagen, vi hämtar dem och sätter in tillbaka dem. Sen smiter dem en gång till och samma saker händer. Men när de smiter för tredje gången blir jag svin sur och säger något i stil med Häst kräk... Men ni anar inte hur mycket jag ångrade det.
De hade sprungit in på brukshunds klubbens agilitybana och stod där i djup snön som tre små fån. Jag och två andra plumsar och tar fast dem, inga problem. VI börja gå och jag står och prata med Fonzie att han inte ska hålla på att smita sådär för då blir jag sur och sen känner jag helt plötsligt hur han bara sjunker ner. Han ligger ner och KAN inte gå upp, han försöker flera gånger. De andra springer in med hästarna och kutar efter hjälp. Själv står jag där med honom och försöker få upp honom. Man tänker ju direkt : Nej kolik! Men så var det ju inte....
Helmer (stallets vaktmästare) kommer med spade och en annan vaktmästare, Svenne. De börjar gräva och då ser vi att han sitter fast med högra bakbenet ( om man tittar bakifrån). De gräver och gräver och jag försöker smacka , Fonzie kämpar men inget händer. Efter säkert 40 min ser vi att han sitter fast i en brun. De andra springer och hämtar mer folk och jag står där med Fonzie och hjälper till. Fler kommer och då lämnar jag faktiskt Fonzie för att springa till veterinären. Jag springer dit och så kommer dem med lugnande åt honom.
Jag ringer Eva men hon svarar inte , jag ringer Mankan ( hennes man) men han svarar inte heller, men då ringer jag hem till dem och då svara Eva's mamma. Hon får ju såklart panik och efter ett tag får hon tag i Mankan. Han kommer men utan Eva, Eva är på badhuset och vet ju inget.
Vi fortsätter att gräva och binder rep om honom och försöker dra upp honom. Tillslut ringer de brannkåren. De har gått ca 1 h och 30 min och Fonzie är kall. Eva hinner komma innan brannkåren och då gnäggar Fonzie , ni fattar inte hur hemskt det var när han gnäggade, i panik ringer jag mamma och berättar allt, och jag grinar. Alla försöker att säga, det blir bra ska du se. Men vem F*n vet det, han ligger där i brunnen och är fast med benet. Benet kanske är borta när vi lyfter upp honom. Han kan ju ha fastnat i något i brunnen som sliter av en nerv eller vad f*n som helst! Brannkåren kommer med traktor och massa brandmän. De binder upp honom i en sorts "sele" och efter många minuter får de äntligen upp honom ( med ben). Därimot är benet inte så fint, långt sår efter "yttre benet" och haltar. Men han lever iaf, han klarade det.
Vi kommer in i stallet och slänger på honom tjocka fleece täcken, och försöker värma upp honom.
Han var i brunnen ca 2h, brunnen var åtta meter djup, utan lock! Det kunde ha varit vem som helst, vem
som helst. Lika gärna jag eller någon annan. OANSVAR SÄGER JAG BARA!
"EFTERÅT"
Dagarna efter innebar, boxhage, ingen ridning, ut och leda och tvätta såren. Efter nån vecka blev han hel igen och kunde sättas igång. Tänk vilken tur, håller på att dö och blir inte ens halt längre än en vecka.
Men har det hänt något sånt här för er? Vet ni hur det känns när hästen lider och man kan bara titta på och inte göra något. Det är rent ut sagt ( ursäkta mitt språk nu) ett HELVETE! Att veta att man inte kan göra något och bara stå där. Om nåt hade hänt med Fonzie , skulle jag aldrig kunna förlåta mig själv. Aldrig.
Frågor? Kommentera isf...
Kommentarer
Trackback
