När hjärtat sprängs
Jag har blivit hästägare, jag har blivit hästägare, jag har blivit hästägare. Jag äger en ponny, jag har en egen ponny, jag äger en ponny.
Jag kan inte fatta det seriöst jag satt på Prao:n som är på Raketskolan och så får jag ett sms av mamma att jag blivit hästägare. Jag är hästägare, fattar ni det? Jag höll på att dö, jag trodde inte det var sant, man brukar ju inte få ett sms helt plötsligt att nu har du en häst.
Min dag har varit fantastisk, först bästa prao:n och satan vad jag kommer sakna de där ungarna, dem var så snälla och så. Jag lovade att gå och hälsa på dem direkt jag blev ledig och det ska jag minsann. Men förstår ni det jag är hästägare åt världens finaste ponny!!
Papper ska skrivas på, gårdsbesiktning ska göras, sen är han vår, egna ponny. Mygod kan inte sluta säga orden, jag har en fuckin ponny!!! Det värsta är att jag måste lämna Fonzie. Min käraste lilla Fonzie. Den som hjälpt mig i stora stunder, den jag varit med om allt med, den jag fick följa med på en hel resa.
Fonzie, min guldsak i livet, min bästa vän. Alla minnen, alla dagar, alla år, alla sekunder, alla minuter. Allt jag gjort med honom. Jag älskar honom mer än något annat, och så fort jag kommer till klubben så kommer jag hälsa på honom. Jag älskar honom. Kommer aldrig sluta älska honom, för mig kommer han alltid vara den bästa hästen. Hästen som jag aldrig kommer att glömma.
Kommentarer
Trackback
