allroundhästarna

Så, nu när julen är i princip över börjar ju nästa högtid närma sig - högtiden som låter alla pyromaner få utlopp för sitt behov utan att någon säger något! Nyårsafton. Ett nytt år betyder kanske inte något speciellt för en del och för många andra nya möjligheter, vad det än kan tänkas vara, att hitta sig själv, att komma ur dåliga cirklar, bättre resultat.. what so ever. Men innan vi börjar se på allt nytt som ska komma, måste vi stanna upp 5 minuter, och tänkta till lite.

 

Vad vill jag egentligen? Vem vill jag verkligen vara? Punkten jag vill komma till är riktat mot ryktesspridning och skitsnack, backstab.Man ger någon en hjälpande hand, och en sekund senare hugger man denne i ryggen. Anledningen till att jag tar upp det här är i samband med nyår, är för att jag nyligen fick ett sms där det stod "Jag hoppas att 2013 blir ett bra år, utan skitsnack och massa falska rykten". S k haters. För mig, liksom för många andra, har nyåret en stor, befriande betydelse. Det är då man kan lämna allt bakom sig och börja om på nytt, nya möjligheter, nya erfarenheter. Rensa bort förra årets skräp, och välkomna det nya årets misstag, lärdomar, motgångar och medgångar.

 

Nå, åter till ämnet. Skitsnack, ryktesspridning. Det är skrämmande hur fruktansvärt elaka, avundsjuka och giriga vi blivit. Att vi inte kan unna andra deras framgång, utan att vi måste dra ner på dom som lyckas med det dom gör. Att mänskligheten inte kommit längre än så, att vi inte kan glädjas det vi har och vad vi kan göra av det. Vem som helst kan bli nästa Kissie, nästa Rolf-Göran Bengtsson, Usain Bolt, Michael Jackson, you name it. Det hela handlar om hur hårt man är villig att jobba för det, för det är ingen dans på rosor att ta sig dit! Och varför skulle vi inte kunna dra ner på andras framgångar, värdera våra egna och istället inspireras och säga "åh, jag vill bli lika bra som henne, det ska jag verkligen jobba för"? Så funkar det inte i dagens samhälle. Är det någon som lyckas bättre än vi själva, eller har något som någon annan också skulle vilja ha, så istället för att peppa denne till att bli ännu bättre och själva lära oss något för att ta oss framåt på vägen, försöker vi med alla, och oftast helt sjuka, medel dra ner den här personen. Genom skitsnack. Genom ryktesspridning. Och vad tjänar vi själva på att snacka skit, och sprida rykten? Nada. Noll och ingenting. Det gör oss knappast till bättre människor, och får oss knappast att utvecklas.

 

Men vad ska man göra? Det kommer alltid att finnas det runt omkring oss, oavsett vad vi gör och hur vi gör, vi måste bara lära oss att hantera det. Jag har varit med om det alltför mycket, speciellt inom ridsporten. Det förekommer sjukt mycket skitsnack, speciellt runt ridsporten. Eller speciellt och speciellt vet jag väl inte, men jag tror att det är lättare att komma med argument när vi också sitter på en annan individ.Saker som "Ja det är väl klart att hon lyckas, Puzzel hoppar ju allt", "Men varför ska en liten tjej som inte kan något ta Puzzel, han måste ju få tävla!", "Hon kommer aldrig klara av honom", you name it. Klart som tusan att man tar åt sig, det gör alla. Oavsett hur mycket vi hävdar att det inte rör oss i ryggen, så gör det faktiskt det, i varenda en. Någonstans där inne så är det något som dör, en bit av självförtroendet. Hur stor bit och hur liten bit kan variera, men det tar. Och om man tänker till sig själv så ja, alla snackar skit om någon någon gång, i olika stor utsträckning kanske, och hur långt man driver det. Men någon gång händer det garanterat. Ingen är fläckfri. Men om man tänker efter två gånger innan man säger något, "om det var någon som sa det här om mig, vad skulle jag tycka?". Den meningen har nog de flesta hört, att man ska tänka ur en annan persons perspektiv. Och det är faktsikt väldigt bra, för jag tycker verkligen att man borde göra det, även om det faktsikt är svårt, för oftast när man pratar så tänker man ju inte det minsta på hur det låter och påverkar dom runt omkring. Man har sin egen tolkning och går efter den.

 

Men man kan också skaka av sig det här, genom att bevisa motsatsen för folk! Det gjorde jag, min och PGs resa har inte varit lätt, och vi har misslyckats mer än vi lyckats. Men vi har lärt oss en helsikes massa på vägen! Folk har sett att han inte alls hoppar allt man styr på, det krävs en hel del ridning bakom också. Jag som inte kunde något, lärde mig mycket på PG väldigt fort och vi var snabbt ute på tävlingsbanorna, han har fått tävla. Jag klarade av honom. Och alla runt omkring som fick höra det här, och alla som sa det såg det. De såg att det som sas inte var sant, och nu för tiden hör jag faktiskt sällan sådana saker. Visst händer det, det kommer man aldrig ifrån, men det händer i så mycket mindre skala.