Veckans ekipage
Jag har precis kollat igenom våran mejl. Det var två som berörde mig mycket.
Lowa, som egentligen tar mest hand om veckans ekipage, har inte möjlighet att dra den idag.
Men idag (fortsätt kämpa ni som inte vann) är vinnaren Moa!
Såhär var hennes motivering:
2008 blev Lille Grå min favorithäst och jag lärde känna honom vilket inte var det lättaste. Det var många gånger som jag bara ville ge upp allting men jag fortsatte att kämpa med honom och vann hans förtroende. Från början kunde jag inte rida honom men jag lärde mig allt eftersom och jag har flygit av honom så många gånger så jag inte ens kan räkna. Han var en stor B-ponny och våren 2011 bestämde jag mig att det skulle vara den sista terminen jag red honom eftersom att jag hade blivit så stor på honom och jag fick alldeles för rätt... Han blev halt innan skolan började efter sommarlovet och blev aldrig bra igen. Den 30 september 2011 togs han bort efter 25 år på jorden och jag har aldrig gråtit såhär mycket tidigare som jag har gjort efter att han togs bort. Jag saknar honom fortfarande och kommer alltid att göra det. Den ponnyn har satt djupa spår i mitt hjärta och vi har kämpat oss fram i blod, svett och tårar.
Och den andra jag hittade som även blev fäst vid var Fatma, såhär skrev hon:
Lowa, som egentligen tar mest hand om veckans ekipage, har inte möjlighet att dra den idag.
Men idag (fortsätt kämpa ni som inte vann) är vinnaren Moa!
Såhär var hennes motivering:
2008 blev Lille Grå min favorithäst och jag lärde känna honom vilket inte var det lättaste. Det var många gånger som jag bara ville ge upp allting men jag fortsatte att kämpa med honom och vann hans förtroende. Från början kunde jag inte rida honom men jag lärde mig allt eftersom och jag har flygit av honom så många gånger så jag inte ens kan räkna. Han var en stor B-ponny och våren 2011 bestämde jag mig att det skulle vara den sista terminen jag red honom eftersom att jag hade blivit så stor på honom och jag fick alldeles för rätt... Han blev halt innan skolan började efter sommarlovet och blev aldrig bra igen. Den 30 september 2011 togs han bort efter 25 år på jorden och jag har aldrig gråtit såhär mycket tidigare som jag har gjort efter att han togs bort. Jag saknar honom fortfarande och kommer alltid att göra det. Den ponnyn har satt djupa spår i mitt hjärta och vi har kämpat oss fram i blod, svett och tårar.
Och den andra jag hittade som även blev fäst vid var Fatma, såhär skrev hon:
Hej!
Rolig idé, här är min bild och motivering varför just jag ska vinna, är dock inte något vidare på att skriva motiveringar.
Jag skulle vilja vinna för att det helt enkelt skulle vara roligt, för att visa upp min underbara kompanjon, min allra bästa vän som jag skött sedan tre år tillbaka, som jag fått kämpa för bara för att jag tycker om honom och andra inte viljat det men jag har ändå aldrig gett upp även fast det kommit dåliga stunder, som jag i ett år kämpat med att hoppa, för att få runt honom på en hoppbana, då han är en osäker ponny. Ibland har jag tänktvad jag egentligen gör, men istället för att älta om det förflutna har jag rensat tankarna, tänkt postivit och sett framemot en ny tid. Från att jag förr inte var särskilt stark och blev ledsen när andra ville mig illa till att bli den starka som står upp för allt jag gör, kämpar för att nå mina mål och drömmar och ger aldrig upp, hur mycket jobb eller hur mycket det än kostar, och försöker att alltid vara glad och le. Den som ligger bakom till att jag blivit till den starka person jag är idag, är blandannat Ior, världens bästa ponny. Runt en bana har vi kommit, och i dagsläget är han min tävlingsponny och om två veckor gör vi vår första riktiga tävlingsdebut, och hoppas på det bästa. Det är också tack vare min familj, vänner, tränare och glädjande folk i omgivningen. ;)
Tack för mig!
Fatma Chahrour, http://fchahrour.blogg.se/
Rolig idé, här är min bild och motivering varför just jag ska vinna, är dock inte något vidare på att skriva motiveringar.
Jag skulle vilja vinna för att det helt enkelt skulle vara roligt, för att visa upp min underbara kompanjon, min allra bästa vän som jag skött sedan tre år tillbaka, som jag fått kämpa för bara för att jag tycker om honom och andra inte viljat det men jag har ändå aldrig gett upp även fast det kommit dåliga stunder, som jag i ett år kämpat med att hoppa, för att få runt honom på en hoppbana, då han är en osäker ponny. Ibland har jag tänktvad jag egentligen gör, men istället för att älta om det förflutna har jag rensat tankarna, tänkt postivit och sett framemot en ny tid. Från att jag förr inte var särskilt stark och blev ledsen när andra ville mig illa till att bli den starka som står upp för allt jag gör, kämpar för att nå mina mål och drömmar och ger aldrig upp, hur mycket jobb eller hur mycket det än kostar, och försöker att alltid vara glad och le. Den som ligger bakom till att jag blivit till den starka person jag är idag, är blandannat Ior, världens bästa ponny. Runt en bana har vi kommit, och i dagsläget är han min tävlingsponny och om två veckor gör vi vår första riktiga tävlingsdebut, och hoppas på det bästa. Det är också tack vare min familj, vänner, tränare och glädjande folk i omgivningen. ;)
Tack för mig!
Fatma Chahrour, http://fchahrour.blogg.se/
Kommentarer
Trackback
