allroundhästarna

Jo det var så att jag skötte Eva's låne häst Royal Demarco typ när jag var 8-9 år. Min föräldrar känner ju också Eva så det blev ju lite lättare för mig men iaf. Jag skötte "Rolle" som han kallas i ca 1 år, eva hade redan då köpt Fonzie fast han var bara några månader, så när han blev tre flyttade han upp till klubben.
Eva hade redan då frågat mig om jag ville börja sköta honom och såklart blev jag överlyckig och sa ja.

Jag kommer ihåg att han kom till klubben på en torsdag i decmber och att jag inte vågade gå in i stallet för jag var så nervös. Så jag hämtade Agnes och så gick vi tillsammans dit. Där stod han andra skötare Sofia som jag då aldrig hade sett. Jag är ju ganska blyg av mig så vågade knappt klappa honom. Jag kommer ihåg att jag tyckte han var den finaste hästen i stallet och jag redan kunde säga att jag älskade honom.

Dagarna gick och vi blev vana med varandra och började lära känna varandra. Han var ju bara tre år men ändå vågade Eva lämna honom ensam med mig för han var så lung och snäll. 

Det tog ca två år innan jag fick sitta på Fonzie första gången, eftersom han inte var inriden när han kom till klubben. Ni kunde ju ana hur glad jag var! Ojoj går nog inte ens att beskriva! Jag fick såklart börja skritta av han oftare och sånt. Och tillslut är jag vart jag är nu idag med honom, rider ut själv, galopperar gör allt! 

Men om man säger så här vi har inte haft världens tur häst, eller jo kanske. Nu ska ni få höra, när han var föl fick han käken avsparkad och höll på dö, då hade jag aldrig sett han så jag grät ju inte eller något sånt, tror inte ens att jag visste om honom. Sen förra vintern så hade han och hans hagkompisar Neo & Ferrari smitit från hagen. Jag var ganska irriterad på dem eftersom de var tredje gången de smet från hagen den dagen. De hade gått in på brukshunds klubbens agilitybana och stod i ett hörn . Genom djup snön plumsade jag , och två av mina kompisar som inte sköter någon av de här hästarna. Jag tar Fonzie och de andra två tar Ferrari och Neo. Ferrari går först och plötsligt känner jag hur Fonzie bara ramlar ihop. Jag tänker nej , har han fått kolik eller något. De springer in med de andra hästarna och hämtar hjälp. Då kommer stallets vaktmästare och vi försöker få upp honom. De går inte och jag springer till veterinären så dem kommer och ger honom lugnade. Efter han legat där i 2 h kommer brand bilen och lyfter upp honom. Ni kan ju gissa vad som hade hänt! Han hade fastnat i en brun på ca 8 m djup. Den hade inge lock och snön låg ju på men ett djur på 500 kg sjunker ju lätt. Två timmar , vet ni hur hemskt det var? Men han klarade sig med ca 2 veckors vila och sen var allt normalt igen.
I november detta år så trampade han igenom en spik i hoven som träffade någon punkt som inte var bra. Men det räckte där också att han vilade ca 2 veckor. Vi brukar säga att Fonzie har nio liv, men ni ska veta hur hemskt det är för mig när saker händer honom. Ni ska veta hur många sömnlösa nätter jag haft!

Idag skulle jag inte klarat mig utan honom. Han är en väldigt stor del i mitt liv och jag älskar honom.. Jag försöker göra allt som krävs för att han ska må bra och vara nöjd. Jag kan nog säga att jag känner min sköthäst så väl eftersom jag fick vara med från början! Jag älskar honom och kommer aldrig att sluta.


Du och jag Fonzie= unbreakables!